Satt och funderade på vad som egentligen betyder någonting , vad är det som man är ämnad att leva för ? Är det en bra utbildning? Är det ett fantastiskt jobb med bra arbetskamrater och en jävla bra lön? Är det kärlek och ett stort hus på landet? I slutändan tror jag inget av dethär spelar någon roll, sålänge du är lycklig är väl livet värt att leva? Är det inte så? Så länge du känner dig behövd , så länge du känner dig älskad? så länge du VET att någon väntar på dig när morgondagen gryr . Jag tror också på att det du behöver känna en viss nyfikenhet på vad livet har att erbjuda på andra sidan staketet, ja menar , är du inte nyfiken på hur ditt liv ser ut om 3 år ? Om en vecka ? eller om kanske någon månad? På den tiden hinner vad som helst i princip hända , bara du är på rätt plats vid rätt tillfelle , däremot tror ja inte man behöver kämpa extra hårt för att dessa stunder ska komma till dig , allt man behöver göra är väl att leva? och sedan låta händelserna komma till dig? Nu menar jag då inte att du skall sitta på en stol och se hur sakerna galoperar mot dig , utan du måste ju ge upplevelserna en chans att komma till dig också.

Men är inte livet rätt ihåligt ivarjefall? Vi stiger upp på morgonen , går till jobbet eller till skolan är där halva dagen och sedan kommer vi hem för att äta och göra sysslor , läxor eller hemma arbete ,  sedan har du kanske någon timme över till något du gillar göra , för att sedan avrunda för att sedan gå och läga sig igen... jag menar när skall livet bli mer spännande än så .. egentligen? Eller är det såhär vi kommer leva ungefär en 3/4 delar av vårat liv? 

Då hör ju då dendär 1/4 delen till då vi är ute och festar, gifter oss , har sex , special tillfellen så som dop och andra tillställningar, koncerter , pub besök osv ... sleep overs? Jaa listan blir lång .. men i slutändan händer allt dehär medan vi är unga ungdomar , eller ? isåfall om ja har rätt ,vad händer sen ? 


Skall vi vara rädda för att växa upp? Ska vi vara rädda attt leva för att döden sitter bakom vilket hörn som helst? Skall vi undvika de som känns jobbigt och leva i det ljusa för att sedan begrava oss själva i mörker då vi är ensamma? Vad är egentligen rätt och fel och hur skall människan någonsin kunna hitta sig själv? Då vi inte ens vet hur vi vill vara eller hur vi vill leva . Och om vi vet hur vi vill leva och hur vi vill ha det. Är vi aldrig nöjda med vad vi har ivarjefall . Vi är otacksamma och besvärliga, vi är födda så. 

Trotts att de finns normer och modeller över om hur vi skall vara , hur vi ska känna och hur ett liv skall se ut , måste man övertala sig själv över att du är skapad perfekt precis som du är och att du är menad på denna jord av en orsak , en anledning du kommer under ditt liv att inse . Annars kommer du bryta ihop för att inte kunna bli uppbyggd igen . I slutendan finns det bara en enda sak i livet som betyder någonting. Tron på att det finns en morgondag , en morgondag som är ljusare än den dagen vi upplevde idag .


~ Efter Regn Kommer Solsken ~