Nu kommer dendär känslan igen den som så länge varit gömd, bortglömd och kall
Nu känns den aktuell bekant och välkommen
Jag blundar för det som gör ont , böjer mej för de som är obekant, lever vidare och sväljer för det är lättare att gå så genom dagen, men vad önskar jag? Vad vill jag med mitt liv?
Dig jag sett upp till sen jag var en liten flicka, du som vaggade mej då jag var försvarslös.
Varför sviker du mig såhär, allt jag önskat under hela den tid jag levt , är att göra dig stolt och lycklig, göra så du tycker att jag duger för dig ...
Gång på gång tycks jag misslyckas... önskar bra du skulle se hur jag lider och hur ont det gör innom mej varjedag , hur ont allting gör...
Varför skall livet alltid komma tillbaka till en enda punkt , där allting började. Jag har kommit fram till att jag aldrig kommer bli hel igen för fören jag läkt kommer jag få stygnen upprivna och blodet och det röda köttet kommer se omvärlden igen. Mitt liv har aldrig krettsat kring mej , och jag har aldrig fått vara i centrum.
Jag är obetydelsefull och jag önskar jag hade förvandlats till damm för länge sedan.