Smakprov
Sitter och skriver lite skönlitteratur, det är sjukt längesen jag gjort det. Men det känns bra , Kanske min bok blir klar trotts allt . Detta är dock helt nytt utdrag , blir en lite längre novell . Hoppas det faller i smaken!
Jag tittade honom djupt i ögonen och undrade vad han tänkte, ändå kunde jag inte ta modet till mej för att fråga. Han såg så sårbar ut, trotts sitt muskulösa yttre. Hans hy skimrade i en vacker ljus nyans i solen, och hans hår var tovigt och glänste i en bronsbrun. Det var något annorlunda med honom. Något som fick min puls att rusa och mitt huvud att kännas tungt och vilset. ” - Gå inte” fick han sedan ur sig. Jag tittade förbryllat på honom. ”Ursäkta ?” Han upprepade sig snabbt där efter ” – Gå inte”. ”- Men jag känner dig knappt?” svarade jag. Han log ett snett leende och tittade ner i marken och sedan upp på mig igen. ”- Är det tokigt att tro på ödet? ”. Jag visste inte vad jag skulle svara . Så jag nekade och satte mig bredvid honom igen. Vi satt där på bänken i parken under tystnad i flera minuter. Men det verkade inte som om det störde honom, han log fortfarande och andades lugna djupa andetag.
”- Vad heter du?” frågade han efter en stund. Jag tittade nervöst ner på mina fötter, jag visste inte om jag skulle svara sanningen eller hitta på något, jag visste inte om det var rätt eller fel att sitta där för huvudtaget.
”- Sonja, jag heter Sonja”. Jag tittade upp igen och han log lite bredare. ”-Alexander ” . Han sträckte fram handen. ”- Trevligt att träffa dig Sonja”. Jag log, för första gången på länge. Jag var varken rädd eller kände mej hotad. Av någon fantastisk men konstig orsak kände jag mig fri med honom. Det var som om jag träffat något eller någon som inte var verklig. Jag tog hans hand och log jag också. "- Trevligt att träffa dig med , Alexander"
Kommentarer
Postat av: Liniz
hej underbara du kolla in min sida för bloggare på facebook just nu är vi 202 i gruppen ju fler ju roligare blir det eller hur?
https://www.facebook.com/groups/BloggSharing/
Trackback