Ibland kommer de där stunderna då det känns som om mitt hjärta gråter, och allt innom mej bara stannar för några sekunder.  Jag saknar min baby prins Lazze något otroligt. Han var min bästa vän och min första riktigt egna katt. Man vet aldrig hur länge man får ha sina älskade kvar så man skall alltid komma ihåg att leva varje dag om om det vore den sista. Det är nått jag fått lära mig den hårda vägen, flera gånger under min livstid. Lazze blev bara 5 år... Det är ingenting för en katt , och ännu i denna dag har jag ingen aning om vad som hände. Då jag kom hem igen efter att varit borta bara några timmar, låg han på golvet, livlös och stilla. Vi spekulerar alla om han skulle haft något med hjärtat för det är enda logiska förklaringen. 

Han var en väldigt speciell katt. Han sov brevid i framsätet på bilen, eller på hatthyllan där bak om man åkte bil. Han sov under täcket brevid mig enda sedan liten kattunge om nätterna, eller brevid min kudde och lutade huvudet mot mitt huvud. Han åkte i cykelkorgen glad och njöt av vindraget om man hade han ute i koppel och han blev trött i benen efter en lite längre sträcka. Han klagade inte ens då jag tvättade av lera från honom i duschen om höstarna. Han var som en liten hund. Tror faktsikt att han ibland trodde han var en , fast det är ju klart , våran hund var ju hans bästa vän. 

Finns många minnen trotts att jag endast fick ha dig i så få år...önskar jag skulle fått ha flera.. 
Men du har det bra i himlen nu , och mamma sköter om dig där. 
Älskade älskade katt, tack för jag fick lära känna dig <3


Har du något djur som du mistat? Eller kanske ett som du har just nu som betyder allt för dig? Dela gärna med dig din historia i kommentarerna i dethär inlägget.

Kram på er !