Hej på er alla igen , nu sitter jag vid datorn igen efter lång tids paus, det finns flera skäl över varför jag inte varit aktiv på bloggen . Endel av orsakerna är på grund av skolarbeten , annat än det är även trötthet och vardagssysslor som att byka, städa och liknande saker några av de faktorer som kommit ivägen. Blir inte mycket tid över om man ska sova på dygnet också. 


Nu känns det dock som om ja påriktigt kan börja blogga igen och ha känslan för det, eftersom hösten är en mörk tid och det lämnar rum för att sitta hemma och fundera. Så istället för att spekulera själv kan jag dela det med er .


Dagens inlägg är inspirerat av Felcia Westins inlägg hon gjorde för ett bra tag sen. Hon lade upp några bilder på sig själv och skrev något i stil med " detta är jag för cirka 8-9 månader sedan .. då jag mådde riktigt dåligt" 

Detta är precis vad jag också tänkte göra , även om bilderna ser glada och lika tillgjorda ut både nu och då , så kan jag personligen se en skillnad. Jag minns inte ens hur jag tänkte då, hur saker och ting kändes och hur jag var på den tiden, om någon spontant frågar mig. Allt känns som ett stort moln av grått brus där det inte finns någon klarhet. 
Läser jag däremot mina egna texter och min dagbok om de tiderna, är det som om det bildar en stor klump i magen på mig och jag vill blunda för de bildspel som kommer upp i huvudet. Men man kan inte blunda för vad som har hänt, du kan bara lära dig hantera det och bli starkare i dig själv. Efter det liv jag haft hittills , och då är jag ynkka 20 år gammal, som varit minnst sagt utmanande , vet jag vad jag talar om. 






Detta är då istället jag idag. Jag känner mig friskare , gladare och framförallt känns livet inte längre som en ond cirkel. Idag kan jag ta ett lungt andetag och tala om det som hände mig förra hösten och fortsatte in på vintersidan istället för att bryta ihop. Idag kan jag reflektera över hur saker och ting var även om jag inte kan ge direkta svar eftersom mycket känns som en väldigt förvirrande grå zon som jag inte minns så mycket av. 

Det var mycket som var jobbigt då det var minns 5 faktorer som spelade roll. Ekonomin krashade, privatlivet krashade, skolan krashade, mina egna sociala nätverk krashade, det blev helt enkelt en stor kedge reaktion av dåliga händelser och tillsist kollapsade precis allt.  
Det blev helt enkelt för mycket för mig att hantera emotionellt och psykiskt och jag orkade inte stå på egna ben längre. Som tur fick jag hjälp, så att det inte blev värre än vad det redan var, och idag känner jag mig som en helt annan människa. Det är som någon gick och tryckte på "Reset" och hela jag bara formaterades om till en fungerande helhelt istället för det gamla jag som inte orkade.


Jag funderar ofta över om jag föredrar den "gamla" jag eller den "nya", och för att inte krångla till det måst jag faktiskt säga att jag helt ärligt gillar den nya jag bättre. Jag känns stadigare i vem jag är , tryggare, gladare , mer balanserad och som om jag hittat rätt i min livsbana. För första gången på väldigt länge, kan jag säga jag känner mig lycklig, utan att ha tvivel och tvekan som grubblar i bakhuvudet på mig.  Det känns som ett otroligt stort steg för mig och jag är glad över att jag tagit mig hit.